Svärta (Melanitta fusca)

Svärtan är en kraftigt byggd dykand som trivs i kustnära havsmiljöer och djupa sjöar. Den är nära släkt med sjöorre och vitnackad svärta och är en typisk nordlig art i både Sverige och övriga Europa. Arten är lätt att känna igen på hanens svarta fjäderdräkt med vita fläckar och den tjocka, färggranna näbben.

Svärtans kännetecken

Svärtan blir 48–55 cm lång med ett vingspann på 80–90 cm. Hanen är helsvart med en tydlig vit fläck framför ögat och en kraftig orangegul näbb med svart bas. Honan är mörkbrun med ljusare fläckar på kinder och hals, vilket gör henne mer diskret men ändå igenkännbar. Båda könen har kraftiga kroppar och kort stjärt, och i flykten syns de breda vingarna och snabba, raka vingslagen. Lätet är ett djupt, visslande ljud som hörs under parningstid.

Svärtans utbredning

Arten häckar i norra Europa och Asien, ofta i sjöar och vattendrag i barrskogs- och fjällområden. I Sverige häckar svärtan främst i Norrland, men den förekommer även längs kusten i södra Sverige. Under vintern flyttar de flesta till isfria kuster i Västeuropa och runt Östersjön, där stora flockar ofta ses på öppet vatten. Vissa individer övervintrar även i södra Sverige om isen inte lägger sig.

Vad äter en Svärta

Svärtan är en dykare som lever främst av bottendjur som musslor, snäckor, kräftdjur och småfisk. Den dyker ofta djupt och kan stanna under vattnet i upp till en halv minut när den söker föda på havsbotten. Under häckningssäsongen kompletteras dieten med vatteninsekter och larver, vilket är särskilt viktigt för ungarna.

Tillbaka till Fåglar