Småspov (Numenius phaeopus)

Småspoven är en medelstor vadarfågel och den mindre släktingen till den välkända storspoven. Den känns igen på sitt kortare format och sitt typiska rop som ofta hörs över kustängar och myrmarker under flyttningen. Småspoven är en långflyttare och en karaktärsart i både fjällnära våtmarker och kustnära stränder under flytttid.

Småspovens kännetecken

Småspoven är 37–45 cm lång med ett vingspann på 75–90 cm. Den har en lång, nedåtböjd näbb – kortare än storspovens – och en mörk hjässa med ljus mittlinje, vilket gör den lätt att känna igen. Fjäderdräkten är brungrå med ljusare undersida, fint spräcklig och anpassad för att smälta in i gräs- och myrlandskap. I flykten syns de spetsiga vingarna och den mörka kilen på vingundersidan. Lätet är ett snabbt, drillande ”ti-ti-ti-ti-tiiiu” som ofta hörs när fågeln lyfter.

Småspovens utbredning

Arten häckar i nordliga delar av Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige häckar småspoven främst i fjällkedjan och i Norrlands myrmarker, men under flyttningen kan den ses längs hela kusten, särskilt i södra Sverige. Efter häckningen flyttar den till vinterkvarteren i Västafrika, längs kusterna av Medelhavet och ner mot södra Afrika. Vissa populationer övervintrar även i södra Asien.

Vad äter en Småspov

Småspoven lever huvudsakligen av ryggradslösa djur som maskar, sniglar, kräftdjur och insekter, vilka den plockar med sin känsliga näbb ur marken eller grunda vatten. Under flyttningen äter den även små musslor och ibland bär för att bygga upp fettreserver inför de långa flygsträckorna. Den födosöker oftast ensam eller i små grupper men kan samlas i större flockar vid kustnära rastplatser under höstflytten.

Tillbaka till Fåglar