Knölsvan (Cygnus olor)

Knölsvanen är Sveriges största fågel och en symbol för elegans och lugn i våra sjöar, vikar och parker. Den är lätt att känna igen på sin vita fjäderdräkt, långa hals och den svarta näbben med den karaktäristiska knölen vid basen. Arten är vanlig i stora delar av landet och uppskattas både som prydnadsfågel i stadsnära vatten och som naturlig del av det svenska fågellivet.

Knölsvanens kännetecken

Knölsvanen är en mycket stor fågel – upp till 150 cm lång med ett vingspann på 200–240 cm och en vikt på 8–12 kg. Den är helvit med orange näbb och en tydlig svart knöl vid näbbroten. Halsen är lång och elegant böjd i ett S när den simmar. Under flykten hörs de kraftiga vingarna vina i luften, vilket är ett typiskt kännetecken. Hanen, som kallas ”pen”, är något större än honan, ”näbb”, och försvarar ofta reviret aggressivt under häckningen.

Knölsvanens utbredning

Knölsvanen förekommer naturligt i Europa och Asien men har också införts till andra delar av världen. I Sverige häckar den allmänt i södra och mellersta delarna av landet, särskilt i näringsrika sjöar, vikar, dammar och skärgårdar. Under vintern samlas knölsvanar vid isfria kuster, hamnar och sjöar, och en del flyttar till Danmark eller Tyskland. Arten har gynnats av mildare vintrar och ökad tillgång på skyddade vattenmiljöer.

Vad äter en Knölsvan

Knölsvanen lever främst av vattenväxter, alger och gräs som den når genom att böja ner halsen under vattnet. Den betar också gärna på land, särskilt under våren och sommaren. Ungarna, som kallas svanungar eller cygneter, äter insekter och smådjur under sina första veckor innan de successivt övergår till växtföda. Knölsvanen kan ibland också ta smådjur som snäckor och kräftdjur som komplement till sin huvudsakliga växtdiet.

Tillbaka till Fåglar