Kanadagås (Branta canadensis)

Kanadagåsen är en stor och kraftfull gåsart som ursprungligen kommer från Nordamerika men som numera är väl etablerad i Europa. I Sverige infördes den under 1900-talet och har sedan dess spridit sig över stora delar av landet. Arten är känd för sina högljudda trumpetande läten och för att ofta ses i flockar vid sjöar, våtmarker och jordbruksmarker.

Kanadagåsens kännetecken

Kanadagåsen är 90–105 cm lång med ett vingspann på 150–180 cm och kan väga upp till 6–7 kg. Den känns lätt igen på sitt svarta huvud och hals med en vit kindfläck som sträcker sig under hakan. Kroppen är brungrå med ljusare undersida, och benen är svarta. Flyktformationen sker ofta i det typiska V-mönstret som sparar energi under långa flyttningar. Lätet är ett ljudligt, trumpetande ”ah-honk” som ofta hörs på långt håll.

Kanadagåsens utbredning

Arten har sin naturliga utbredning i Nordamerika, där den häckar över stora delar av kontinenten. I Europa och Sverige introducerades den på 1900-talet och har sedan etablerat sig i många sjöar, dammar, våtmarker och jordbruksmarker. Kanadagåsen är idag en stannfågel i stora delar av Sverige, men vissa populationer flyttar kortare sträckor för att undvika isbelagda vatten vintertid.

Vad äter en Kanadagås

Kanadagåsen är växtätare och lever huvudsakligen av gräs, örter, blad och vattenväxter. Den betar gärna på åkrar och golfbanor, vilket ibland leder till konflikter med människor. Under häckningsperioden kan den också äta frön och spannmål. Ungarna livnär sig på samma föda som de vuxna, men söker ofta födan på grunt vatten där växter är lättillgängliga.

Äter gärna: Solrosfrön till fåglar

Tillbaka till Fåglar