Grönsiska (Spinus spinus)

Grönsiskan, vetenskapligt benämnd Spinus spinus, är en liten och färgglad medlem av finkfamiljen. Denna lilla fågel är känd för sin livliga gröna fjäderdräkt och sitt kvittrande sång. Grönsiskan är en populär syn i trädgårdar och parker, där den ofta besöker fågelbord och fröautomater.

Grönsiskans kännetecken

Grönsiskan är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 12 cm. Hanen har en distinkt ljusgrön fjäderdräkt med svarta vingar och stjärt, samt en gulgrön övergump. Hanen har också en karakteristisk gul rand på vingen och en svart strupe. Honan är mindre färgstark, med en mer brunaktig och streckad fjäderdräkt och mindre tydliga gula markeringar. Båda könen har en kort och konisk näbb som är väl anpassad för att äta frön.

Grönsiskans utbredning

Grönsiskan är utbredd över stora delar av Europa och Asien. Den föredrar skogsmiljöer, särskilt barrskogar och blandade skogar, men kan också hittas i parker och trädgårdar. Denna art är delvis flyttfågel, och många populationer rör sig söderut under vintern, även om vissa grupper kan vara stannfåglar beroende på klimatförhållanden i deras utbredningsområde.

Vad äter en grönsiska?

Dieten hos grönsiskan består främst av frön från träd som alar och björkar. De är också skickliga på att födosöka i flock, ofta hängande upp och ner för att komma åt frön från kottar och andra fröbärande växter. Under häckningssäsongen äter de även insekter, vilket är viktigt för näringen av deras ungar. Grönsiskor är frekventa besökare vid fågelbord, särskilt under vintern, där de gärna äter solrosfrön och andra små frön.

Äter gärna: Jordnötter, Talgbollar till småfåglar, Solrosfrön till fåglar

Tillbaka till Fåglar