Gammalsvensk dvärghöna

Gammalsvensk dvärghöna är en ursprunglig svensk lantras, känd för sin litenhet, härdighet och starka överlevnadsinstinkt. Den är livlig, självständig och duktig på att hitta sin egen föda. Trots sin lilla storlek är den en god värpare och uppskattas för sitt naturliga beteende och sin betydelse i bevarandet av svensk kulturhistoria.

Gammalsvensk dvärghönans kännetecken

Gammalsvensk dvärghöna är en liten och robust lantras med naturlig charm. Den finns i flera färgvarianter, har en rak kam och tätt fjäderdräkt som skyddar mot kyla. Rasen är livlig, självständig och bra på att ruva och ta hand om kycklingar. Trots sin lilla storlek lägger den förhållandevis många små, ljusa ägg och trivs bäst med fri utevistelse.

Gammalsvensk dvärghönans utbredning

Rasen förekommer främst i mindre besättningar runt om i Sverige, särskilt hos bevarandeföreningar och lantrasentusiaster. Den har sitt ursprung i äldre svenska gårdshöns och har bevarats tack vare ideella uppfödare. Idag finns den spridd över landet men är fortfarande en ovanlig ras som räknas som en viktig del av det svenska kulturarvet.

Vad äter en Gammalsvensk dvärghöna?

Kosten består av spannmål, frön, grönsaker och smådjur som insekter och maskar. När den får gå fritt hittar den mycket av sin mat själv genom att sprätta och picka i marken. För en balanserad näring bör fodret kompletteras med mineraler, kalk och rent vatten varje dag.

Äter gärna: Hönsfoder & mat

Tillbaka till Fåglar