Gök (Cuculus canorus)

Göken är en välkänd fågel i Sverige och har fått en särskild plats i kultur och folktro, inte minst tack vare sitt karaktäristiska tvåstaviga läte ”ko-ko”. Den hörs tydligt under vår och försommar, ofta långt innan man får syn på den. Göken är dessutom känd för sitt speciella häckningsbeteende som så kallad boparasit – den lägger sina ägg i andra fåglars bon.

Gökens kännetecken

En fullvuxen gök är cirka 32–34 cm lång med ett vingspann på 55–60 cm. Den har lång stjärt, spetsiga vingar och påminner i flykten om en liten falk. Fjäderdräkten är grå på ovansidan och ljus med tvärband på undersidan. Honan kan även förekomma i en brunaktig form med mörkare bandning. Gökens sång är lätt att känna igen, men arten har även andra läten, särskilt honorna som ger ifrån sig ett bubblande ljud.

Gökens utbredning

Göken häckar i större delen av Europa och Asien. I Sverige finns den spridd över hela landet, från södra jordbruksbygder till fjällens skogsbryn och myrmarker. Den anländer i april–maj och flyttar söderut redan i augusti–september. Under vintern vistas göken i tropiska Afrika. Eftersom den inte bygger eget bo är den flexibel i val av häckningsmiljö, så länge det finns värdfåglar att parasitera.

Vad äter en Gök

Göken lever främst av insekter och larver. Den är särskilt specialiserad på håriga fjärilslarver som många andra fåglar undviker. Den äter även skalbaggar, gräshoppor och andra större insekter. Under flytten kan den komplettera sin diet med olika smådjur som finns tillgängliga i miljön.

Tillbaka till Fåglar