Turturduva (Streptopelia turtur)

Turturduvan är en liten och elegant duva som länge har setts som en symbol för kärlek och trohet i europeisk kultur och folktro. Den är känd för sitt mjuka, spinnande läte och sin vackra fjäderdräkt med inslag av varma bruna toner. I Sverige är turturduvan en sällsynt häckfågel och har under de senaste decennierna minskat kraftigt i antal.

Turturduvans kännetecken

Turturduvan är 26–28 cm lång med ett vingspann på 47–53 cm. Den har en slank kropp och lång stjärt med vita kanter. Ovansidan är varmt brun med mörka fläckar, undersidan är ljusare och bröstet har en rosa ton. Ett tydligt kännetecken är de svarta och vita ränderna på halsens sidor. Näbben är tunn och mörk, ögonen röda och benen rosafärgade. Lätet är ett spinnande, djupt ”turrr-turrr”, vilket gett arten dess namn.

Turturduvans utbredning

Arten häckar i södra och mellersta Europa samt delar av västra Asien och Nordafrika. I Sverige häckar den mycket sparsamt, främst i de sydligaste landskapen. Turturduvan föredrar öppna odlingslandskap, parker och buskmarker med inslag av träd där den kan bygga sitt bo. Den är en långflyttare som tillbringar vintern i tropiska Afrika, söder om Sahara.

Vad äter en Turturduva

Turturduvan lever huvudsakligen av frön från örter, gräs och spannmål. Den kan också äta knoppar och små skott, och under häckningstiden kompletterar den dieten med insekter för att få extra protein. Födan söks nästan alltid på marken, ofta i öppna marker eller jordbruksfält.

Äter gärna: Solrosfrön till fåglar

Tillbaka till Fåglar