Storskrake (Mergus merganser)

Storskraken är en stor dykand som trivs i klara sjöar, större vattendrag och kustnära vatten. Den är en skicklig fiskjägare och kan dyka djupt för att fånga sitt byte. I Sverige är storskraken en välkänd fågel som häckar över stora delar av landet, ofta i håligheter i träd eller i specialuppsatta holkar.

Storskrakens kännetecken

Storskraken blir cirka 58–66 cm lång med ett vingspann på 82–97 cm. Hanen känns lätt igen på sin vita kropp med svart rygg, mörkgrönt huvud och röda näbb. Honan har grå kropp, vit strupe och ett rödbrunt huvud med kort tofs. Näbben är smal och röd med sågtandade kanter som gör den väl anpassad för att hålla fast hal fisk. Flykten är snabb och kraftig, och under vatten simmar storskraken med hjälp av sina starka ben.

Storskrakens utbredning

Storskraken förekommer i stora delar av norra Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige häckar den över hela landet, men är vanligast i skogsrika trakter med större sjöar och vattendrag. Under vintern flyttar många storskrakar till isfria kustvatten i Östersjön, Västeuropa och runt Nordsjön. Vissa individer övervintrar även i isfria delar av svenska sjöar och åar.

Vad äter en Storskrake

Storskraken lever främst av fisk, som utgör den största delen av dess diet. Den jagar under vattnet där den kan dyka ner till flera meters djup och förfölja bytet med stor precision. Den äter även kräftdjur, snäckor och vattenlevande insekter, särskilt under häckningstiden. Ungarna matas av honan med småfisk och insekter tills de själva kan dyka efter föda.

Tillbaka till Fåglar