Småtärna (Sternula albifrons)

Småtärnan är vår minsta tärna och en verklig kustfågel med eleganta rörelser och ett karakteristiskt skarpt läte. Den häckar i kolonier på sandstränder och grusbankar och är mycket utsatt för störningar. Trots sin litenhet är den en skicklig jägare och en snabb flygare, ofta synlig när den ryttlar över vattenytan innan den störtdyker efter småfisk.

Småtärnans kännetecken

Småtärnan är endast 22–25 cm lång med ett vingspann på 48–55 cm, vilket gör den betydligt mindre än de flesta andra tärnor. Den känns lätt igen på sin vita panna, svarta hjässa och gula näbb med svart spets. Vingarna är smala och spetsiga, och benen är gula. I flykten ser den mycket lätt och smidig ut, med snabba vingslag och korta dyk. Lätet är ett ljust, visslande ”kit” som hörs frekvent i kolonierna.

Småtärnans utbredning

Arten häckar längs kuster, flodmynningar och sandbankar i Europa, Asien och Nordafrika. I Sverige finns småtärnan främst längs syd- och ostkusten, särskilt i Skåne, Blekinge, på Öland och Gotland. Beståndet har minskat under 1900-talet till följd av exploatering och störningar på stränderna, och arten är numera rödlistad i Sverige. Under vintern flyttar småtärnan till tropiska kuster i Västafrika och södra Asien.

Vad äter en Småtärna

Småtärnan lever huvudsakligen av småfisk som spigg och yngel av andra arter. Den jagar genom att ryttla över vattenytan och sedan störtdyka för att fånga sitt byte. Den kan också ta insekter och små kräftdjur, särskilt när den föder upp ungar. Ungarna matas av båda föräldrarna med småfisk som levereras direkt i näbben.

Tillbaka till Fåglar