Sillgrissla (Uria aalge)

Sillgrisslan är en pelagisk sjöfågel som tillhör familjen alkor. Den lever större delen av året ute till havs men kommer in till klippor och öar för att häcka i stora kolonier. I Sverige är den en karaktärsfågel på bland annat Stora Karlsö och Gotland, där tusentals par samlas under sommaren.

Sillgrisslans kännetecken

Sillgrisslan blir cirka 38–46 cm lång med ett vingspann på 61–73 cm. Den har svartbrun ovansida, vit undersida och ett smalt, spetsigt huvud med tunn näbb. Ögonen är mörka och benen svarta. Arten kan förväxlas med tordmule men saknar dennes tjocka näbb med vita linjer. Det finns också en variant som kallas ”ringvia”, där sillgrisslan har ett vitt ögonstreck och en vit ring kring ögat. På vattnet sitter den ofta upprätt, nästan som en liten pingvin.

Sillgrisslans utbredning

Arten förekommer i Nordatlanten, från Nordamerika till Europa och vidare in i Ishavet. I Sverige häckar sillgrisslan främst på Gotlands kuster och öar, framför allt Stora Karlsö och Lilla Karlsö, men mindre kolonier finns även i andra kustnära områden. Under vintern sprider sig fåglarna över hela Nordsjön och Östersjön, där de lever pelagiskt ute till havs.

Vad äter en Sillgrissla

Sillgrisslan lever främst av fisk, särskilt sill, tobis och små torskfiskar. Den är en skicklig dykare och kan nå djup på över 50 meter för att jaga sitt byte. Den äter även kräftdjur och andra marina smådjur när fisk är mindre tillgängligt. Föräldrarna matar sina ungar med hela fiskar, som de bär i näbben från havet till klipphyllorna.

Tillbaka till Fåglar