Salskrake (Mergellus albellus)

Salskraken är en liten och elegant dykand som tillhör skraksläktet. Den är känd för sin slående fjäderdräkt, särskilt hanens svartvita kontraster, och kallas ibland för ”snöskrake” på grund av sitt ljusa utseende. Arten är en flyttfågel i Sverige och ses ofta på isfria sjöar och kuster under vintern.

Salskrakens kännetecken

Salskraken är den minsta av våra skrakar och blir omkring 38–44 cm lång med ett vingspann på 56–69 cm. Hanen känns lätt igen på sin vita fjäderdräkt med svarta teckningar på rygg, nacke och ansikte, samt det mörka ögonbandet. Honan och ungfåglarna är grå med rödbrunt huvud och vit strupe. Näbben är smal och sågtandad, anpassad för att fånga fisk. Arten är kompakt byggd och dyker smidigt i jakt på föda.

Salskrakens utbredning

Salskraken häckar i norra Europa och Asien, oftast i barrskogsbälten nära sjöar och vattendrag. I Sverige häckar den främst i Norrland, men spridda häckningar förekommer även längre söderut. Under vintern flyttar den söderut till isfria vatten och kan då samlas i flockar längs Östersjöns kuster, Västeuropa och Svarta havet. Vintertid ses den ofta tillsammans med andra dykänder och skrakar.

Vad äter en Salskrake

Salskraken lever främst av småfisk, som den fångar genom att dyka och simma under vattnet. Den äter även insektslarver, kräftdjur och andra smådjur i vattenmiljön. Födosöket sker genom korta men effektiva dyk, där den använder sin smala näbb för att gripa det hala bytet. Under häckningstiden består ungarna ofta av en mer varierad diet med vatteninsekter och larver innan de gradvis övergår till fisk.

Tillbaka till Fåglar