Kustpipare (Pluvialis squatarola)

Kustpiparen är en medelstor vadarfågel som tillhör familjen pipare. Den är en typisk flyttfågel som häckar i arktiska områden men ses regelbundet i Sverige under vår- och höstflyttningen. Kustpiparen är elegant, vaksam och ofta en av de första vadarna som upptäcks på sandrevlar och kustängar under flyttid.

Kustpiparens kännetecken

Kustpiparen blir 26–29 cm lång med ett vingspann på 71–83 cm. Under häckningstiden har hanen en slående svart undersida, vitt ansikte och hals, samt gråvit ovansida med mörka fläckar. Utanför häckningstid blir fjäderdräkten mer dämpad i gråtoner med ljus undersida och ljusare huvud. Näbben är kort och svart, benen svarta och kraftiga. Ett bra kännetecken i flykten är den tydliga svarta armhålen på undersidan av vingarna – något som skiljer kustpiparen från till exempel ljungpipare. Lätet är ett vemodigt, visslande ”pliiuu”.

Kustpiparens utbredning

Arten häckar i arktiska områden i Nordamerika, norra Europa och Sibirien. I Sverige häckar kustpiparen inte, men den är en regelbunden flyttfågel längs kusterna, särskilt på västkusten, Öland och Gotland. Under flyttningen rastar den på sandstränder, strandängar och lerbankar där födan är riklig. De europeiska populationerna övervintrar i Afrika, söder om Sahara, samt i södra Asien och Australien.

Vad äter en Kustpipare

Kustpiparen livnär sig på insekter, maskar, kräftdjur och andra små ryggradslösa djur som den plockar från marken eller vattenytan. Under flytten äter den även mollusker och snäckor vid tidvattensstränder. Fågeln söker ofta föda genom att stanna till, spana och sedan snabbt springa fram för att plocka upp sitt byte – ett beteende typiskt för många pipare.

Tillbaka till Fåglar