Sävsparv (Emberiza schoeniclus)

Sävsparv, med det latinska namnet Emberiza schoeniclus, är en liten tätting som trivs i våtmarker och kärr. Den är välkänd för sin melodiska sång och sitt distinkta utseende, vilket gör den till en favorit bland fågelskådare och naturentusiaster.

Sävsparvens kännetecken

Sävsparven är en liten fågel som mäter cirka 15-16 cm i längd med ett vingspann på 21-26 cm. Hanen i häckningsdräkt är lätt att känna igen med sitt svarta huvud, vita halsring och mörka bröstband som kontrasterar mot en brunaktig rygg och vit undersida. Honan och ungfåglarna har en mer dämpad färgskala med bruna och beigea fjädrar som ger dem ett spräckligt utseende, vilket hjälper dem att smälta in i vass och gräs. Båda könen har en konisk näbb som är väl anpassad för att äta frön.

Sävsparvens utbredning

Sävsparven förekommer i stora delar av Europa och Asien, med de största populationerna i norra och östra Europa. Den trivs i våtmarker, vassbälten, kärr och sjökanter där den kan hitta rikligt med föda och skydd. Under vintern migrerar många sävsparvar söderut till mildare områden i södra Europa, Nordafrika och delar av Asien. Den föredrar miljöer med tät vegetation där den kan bygga sitt bo och hitta skydd från rovdjur.

Vad äter sävsparven?

Sävsparvens diet består huvudsakligen av frön från olika vatten- och kärrväxter, men den äter också insekter och andra små ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen när proteinrik föda är viktig för ungarna. På sommaren jagar den ofta insekter som flugor, myggor och skalbaggar, medan den på vintern huvudsakligen lever av frön. Sävsparven födosöker både på marken och i vegetationen och kan ofta ses klättra längs vass och grässtrån på jakt efter mat.

Äter gärna: Jordnötter, Solrosfrön till fåglar

Tillbaka till Fåglar