Sparvuggla (Glaucidium passerinum)

Sparvugglan, med det latinska namnet Glaucidium passerinum, är Europas minsta uggla och en fascinerande jägare. Trots sin lilla storlek utmärker den sig med en skarpsynt blick och en imponerande jaktförmåga. Denna art är ofta svår att upptäcka på grund av sin hemlighetsfulla natur och sin utmärkta kamouflageförmåga i skogsmiljön.

Sparvugglans kännetecken

Sparvugglan är en liten fågel, endast omkring 15-19 cm lång med ett vingspann på cirka 32-39 cm. Den har en rund, platt ansikte med gula ögon och ett relativt kort, krokigt näbb som är idealisk för att fånga och slita sönder sitt byte. Fjäderdräkten är övervägande brun med vita fläckar på ovansidan och en vit buk med mörka längsgående streck. Sparvugglans svans är kort och avsmalnande, och den har distinkta vita band som syns tydligt när den flyger.

Sparvugglans utbredning

Sparvugglan förekommer i stora delar av Europa och norra Asien. I Europa är den vanligast i de boreala skogarna i Skandinavien, Finland och Ryssland, men den finns också i de alpina och karpatiska bergskedjorna. Den föredrar gamla barrskogar med inslag av lövträd och öppna gläntor, där den kan hitta både boplatser och jaktmarker. Sparvugglan är en stannfågel, vilket innebär att den stannar i sitt territorium året runt, även under vintern.

Vad äter en sparvuggla?

Sparvugglan är en skicklig jägare som främst lever av små däggdjur och fåglar. Dess diet består till stor del av sorkar, möss och småfåglar som mesar och finkar. Under sommaren kan den också fånga större insekter. Sparvugglan jagar oftast i gryning och skymning, då den använder sin utmärkta syn och hörsel för att lokalisera sitt byte. Trots sin ringa storlek kan sparvugglan ta byten som nästan är lika stora som den själv, vilket visar på dess anmärkningsvärda jaktkapacitet.

Äter gärna: Jordnötter, Solrosfrön till fåglar

Tillbaka till Fåglar